Träffade Jonas på lunchen för att diskutera lite politik och sport. Var en givande konversation.

Vi avhandlade blan annat köttfria måndagar och ställde oss lite frågande över hur man kan utge sig för att vara PT och kunna så himla lite om nutrition. Är där inga som helst krav för att bli PT?

Jag tror inte det! Det förekommer väldigt många som kallar sig PT som är väldigt otränade och i dagens SN står att läsa om en som inte kan något om kost och kosthållning.

Min personliga uppfattning vad gäller köttfria måndagar är att det är ett steg i rätt riktning mot en mer hållbar kosthållning, nästa steg kommunen bör ta är att enkom knyta till sig närodlande leverantörer.

 

 

 

 

 

 

                                                           ****VILL DU SÅ KAN DU****

 

 

 

 

 

 

Imorse vaknade jag med ett ryck av att klockradions larm hoppat igång, jag har radio som larm, men idag lät det som om det var ett flylarm. Jag snoozade....flera gånger.

Ludde vaknade lätt och var väldigt taggad för att gå till dagis. Jag själv gick i lätt koma tills jag fick i mig min första kopp kaffe.

Fortfarande lite trött men det ger sig nog snart. Vädret är... nej det är ointressant. Jag mår prima, känner mig på ett toppenhumör och småladdar för kvällens träning, men frågan är vad jag ska träna. MMA eller Thaiboxning? Båda är minst lika roliga att utöva.

Vad som är riktigt kul är att min dotter har börjat prova på thaiboxningen! :-)

Under frukost-fikat avkunnade vi en hel del världsliga problem, var en väldigt intressant och givande konversation vi hade.

Under lunchen kommer det förmodligen inte hända något extravagant, men det gör ingenting.

Som jag brukar avsluta mina inlägg; Vill du så kan du! Jag menar det verkligen, jag slutade snusa för ca 7 år sedan, jag körde cykelvasan i år utan att ha tränat cykel. Allt kommer alltid i slutenden hamna hos en själv och har du tillräckligt stark vilja att genomföra vad det nu är du ska göra så kommer du att lyckas.

 

 

 

Nu orkar jag inte ordbajsa mer, så till nästa gång; Ha det bäst!

 

 

 

 

 

                                                             ****VILL DU SÅ KAN DU*****

 

 

Brutalt tungt och jobbigt men alldeles underbart, tack Mattis.

Idag har jag träningsvärk på intressanta platser som jag inte riktigt visste att jag hade muskler på. Jag ska absolut prova på detta fler gånger.

 

 

 

 

 

 

                                                          ****VILL DU SÅ KAN DU****

Fram till frukost fika var det klart för avfärd imorgon, då allt ändrades. Men men det blir säkert bra. Åker vi inte nu så åker vi en annan gång..

Annars så väntar en väldigt spännande eftermiddag/kväll, först barnbrottning och sedan thaiboxning.

Blev vald till sekreterare igår i den eminenata föreningen Team Escalate MMA, tack för förtroendet.

Ikväll är det åter igen mma på schemat men jag överväger att delta på fysen innan också.

Tisdag händer mycket.. Knattebrottningen drar igång, Noah har längtat som tusan Även thaiboxningen drar igång, villken jag tänkt prova på. Joanna och hennes kompisar ska förmodligen prova på thai också. 

På onsdag åker jag till Piteå för arbete, inte fel det.

Tränade MMA igår, kul som tusan. Vi är i nu läget fyra st nybörjare så det blir ett rätt bra upplägg för vår eminenta tränare Pether. Igår var det ett väldigt bra armlås med något spännande namn vi övade på, jag råkade få min träningspartners supervassa armbåge i ögat, så nu är det ögat rätt så rött. Hela träningspasset avslutades med lite enkel brottning från knästående. Underbart att bara få mosa på lite.

 

Efter att jag sovit frukansvärt dåligt pga regn så gjorde jag mig iordning, åt frukost en skål filmjölk, en kopp kaffe, en ostsmörgås och 3 ägg. Åkte jag till bussen, lämnade cykeln på en lastbil och satte mig i en av alla bussar för avfärd mot Lindvallen, fick en ytterst trevlig resekamrat att samtala med hela vägen. Resan tog nära 2 timmar sedan viss väntan på lastbilen för att få cykeln. Därefter var det bara att cykla bort mot startomreådet och inmundiga en burk kvarg och en banan och kasta upp väskan med överdragskläder på en lastbil.

Omkring kl 11.40 öppnades det startled som jag hade fått tilldelat mig, nervositeten kom nu smygande, pulsen ökade och solen värmde min lätt spända kropp.

12.06 blir vi framsläppta till start, och jag blir förvånad över min nervositet...jag ska ju bara cykla, göra mitt eget lopp.

Jag SKA till Mora! (Och det gjorde jag)

Hela min plan var att hålla igen i början, börja lugnt och hålla den farten fram till Evertsberg. Det sket sig kan jag säga. Jag gick ut alldeles för hårt, vilket starffades sig i form av kramp i vaderna, vilket jag fick hjälp med i Risberg men det var ju inte slut på eländet, efter kanske en halvtimme fick jag kramp i lårens insidda ner mot knäna. Den krampen blev jag aldrig av med trots massage i Evertsberg. Det var en underbar känsla att passera just Evertsberg, jag hade gjort hälften och nu var det ett lättare parti kvar, jag visualiserade MÅLET hela resan, såg medaljen hängas runt min hals. 

Bara tänka på min andning och att fötterna rörde på sig hela tiden. Tröttheten började bli påtaglig vid Oxberg, bara stoppa i sig saltgurka, slätbulle och sportdryck. Fick lov att fylla min Camelbak där. Det gick rätt bra till strax en km innan Hökberg, ny krampkänning i låren. Väl i Hökberg smakade det fint med saltgurka och en kopp kaffe, faktiskt bland det godaste kaffe jag druckit, trots att det var pissljummet.En liten uppförsbacke sedan en lång och jag menar verkligen lång utförkörning. Det var skönt att få vila benen lite, eller det blir ju inte jättemycket vila med tanke på att jag var tvungen att stå nästa hela tiden. Jag börja nu känna hopp om att klara uppgiften jag gett mig, varje tillrygalagd meter känns som en lättnad. När jag kommer in i Eldris hör jag mitt namn ropas upp...herregud vad det kändes skönt och vad som kändes ännu bättre var att jag nu bara hade 9 km kvar till mål. Nu gick det på ren vilja, jag orkade inte längre så jag kramade ur allt jag hade, peppade alla jag körde om, för nu jävlar ska jag hämta min medalj.

En otrolig känsla att komma på upploppet i Mora, höra sitt namn och puplikens påhejningar. Jag hade otrloigt mycket känslor i kroppen vid målgång, helt underbart att få se fru och barn. Trodde att jag skulle börja gråta en liten stund men det blev ett leende och sedan iväg till närmsta bajamaja för en oblegatorisk vasaloppsskit.

Vet i skrivande stund inte om jag vill göra om det, men jag ska se till och smälta det här loppet först innan jag tar beslut i frågan.

 

Vet heller inte hur det blir med bloggen, vi är ju som i mål!

 

Jag kan med lätthet säga; VILL DU SÅ KAN DU!

Med det sagt säger jag tack för allt stöd.

 

 

Har idag vart och hämtat en buss som jag får låna av Fredrik, JÄTTE Tack! Allt blev plötsligt så himla mycket enklare. 

Är övertygad om att den här resan kommer bli fantastisk och rolig på alla sätt och vis. 

 

 

 

 

 

 

**** JAG ÄR INTE RÄDD, JAG KAN CYKLA****

Har idag införskaffat mig en sadelväska så att jag får plats med mina reservsalngar utan bekymmer.

De börjar byggas upp en viss nervositet inom mig.

Jaja, jag får se till att pyssla med någonting varje dag för att bli så väl förberedd jag någonsin kan bli.

 

 

 

 

 

 

PAIN IS TEMPORARY - GLORY IS FOREVER

Japp, det märks att det närmar sig. Har införskaffat mig reserv-slangar nu av märket Specialized. Hoppas verkligen att 2 st räcker.

Har vart med och tävlat om presentkort på en sportaffär i Mora, tippade min tid och närmast rätt tid vinner. Tror presentkortet var på 5000:-. Skulle inte sitta fel och vinna det!

 

Ikväll är det BBQ på klubben, ska bli grymmarns kul.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

************************************************JAG KAN*************************************************************************

 

 

Tiden går så otroligt fort ibland, nu är det bara 10 dagar kvar till start i cykelvasan! Jag behöver införskaffa mig ett par nya cykelbrallor,såna med hängslen så blöjan sitter där den ska. Provade ett par 2XU igår, grymt sköna men dyra.

Ja, det är helt uppenbart tydligt att det är absolut livsfarligt att lämna Värmland. När jag åkte hem från Årjäng förra veckan åkte jag på kraftig feber och halsont, när jag åkte hem igår från samma ställe åkte jag på öroninflamation. Dessutom åkte en granne på en riktigt brutal "manflue" då han kom hem från Värmland! 

       Konstigt!

 

 

 

Ta er, så hörs vi näste gång!